Sidans mening

Det duger inte ens längre att kämpa på. Vi vet att världen blir dramatiskt sämre genom global uppvärmning och tillhörande konsekvenser som artutarmning, resursexploatering, hårdnande arbetsmarknad och mera. Redan från 2006 och framåt är denna slutssats enkel för nästan alla. Om en generation kommer vi bli ifrågasatta av våra barn som då skall ta över. Frågan kommer vara varför vi gjort detta och vårt försvar kanske kan vara av naturen "vi utvecklade ju i alla fall mobiltelefonin och tjänsterna" och andra områdens framsteg. Tyvärr måste vi uppenbart försöka matcha det motvägande i form av det ovan nämda och det är så klart orimligt. Denna sida vill övertyga om att vi är våra barns värsta fiende och att detta är uppenbart nu och sedan länge! Genom att argumentera bort detta grundligt vill denna sida tvinga fram en reaktion av anständighet. Ledande sinnebilder är "ta sig samman och börja om", "ta tjuren i hornen", "föräldraansvar", "stämma i bäcken". Begrunda även följande exempel. Under de sista åren i Hitlers närhet fanns människor som i efterhand försökte urskuldra sig genom att säga att "Vi visste inte...". Vartefter känner vi alla att inte ens detta duger för som det heter "Man är skyldig att försöka förstå och reagera". Detta är de klandrande slutcitaten även vi under denna tid skall vänta oss när nästa gäng skall ta över.

De tekniska, sociala eller strukturella resultat vi åstadkommer genom överdådig överexploatering är inte en ödesfråga för mänskligheten. Framstegen kan komma i ett långsammare tempo.